Punschrullens dunkla ursprung

Bygd & natur 5/2008

Punschrullens ursprung är höljt i dunkel. Kommer den från Kramfors, eller kanske kontinenten? Och vad har märgpipor och bananzatårta med saken att göra?

Nedsättande omdömen om punschrullen är sorgligt vanliga. Den är konditoriets slaggprodukt. Den är full av gamla torra smulor från golvet – därav smeknamnet dammsugare. Punschen dränker mögelsmaken, och så vidare.

Ändå är den ett av Sveriges mest älskade bakverk.

Stortillverkaren Delicato och deras konkurrenter gör tiotals miljoner om året. Varje konditori med självaktning bakar dem. De gröna rullarna säljs på kaféer och restauranger, i kiosker och varuautomater, på varuhus och bensinmackar. Ikea exporterar dem till hela världen. Dammsugarna finns överallt.

Punschrullen är helsvensk, uppfunnen av Delicato. Det är en väl etablerad sanning som upprepats gång på gång på gång. Men är det verkligen sant?

Nej, företaget gör inte anspråk på att ha skapat rullen. Grundaren Einar Belvén sade själv i Expressen, året före sin död 2001, att den är ”en gammal konditorivara som inte jag har hittat på”. Däremot byggde han en maskin för att masstillverka rullar.

Nästa sanning: Dammsugaren är en kristidsuppfinning. Eftersom den gjordes av smulor kunde den säljas utan kupong.

Det låter inte orimligt. Men uppfanns den verkligen under kriget, när både socker och margarin var ransonerat?

Det anser Carl Bertil Widell, legendarisk marsipanmästare i Malmö. Han skriver böcker i ämnet, skulpterar figurer av marsipan och har förärats ett eget museum i Ungern! Även om den blygsamme mannen inte skulle ta ordet i sin mun är han en auktoritet på mandelmassans användning.

– Under kriget fanns kupongfria småbröd för fem öre stycket. Det blev lite kross av dem och när de blev lite för gamla för att sälja slog man i äppelmos och arrak och rullade ut det till stänger. Från början hade man bara choklad runt, sedan kom marsipanen efter kriget, berättar han.

Men ska man tro konditorn Lars Holmberg i Kramfors var det inte kristider som skapade punschrullen.

– Nej, den har funnits i alla världens tider. Den jag lärde mig av hade i sin tur lärt sig av någon. Han jag gick i lära hos startade sitt konditori 1945. Den gubben hade i sin tur börjat i Boden i slutet av 20-talet, då hette det trådrullar. Det var originalnamnet. Sedan blev det filmrulle.

”Gubben” var Gillis Gustafsson, som sedan drev konditori på torget i Kramfors under flera decennier. Han var en färgstark profil som engagerade sig i Lions, godtemplarna, hockeyn och mycket annat. Och det var Gillis som skapade bananzatårtan!

I början av 1960-talet ordnade Aromatic en tävling om bästa tårta. Gillis ställde upp med en banantårta som bakats länge på konditoriet. Namnet snitsades till efter den populära TV-serien Bröderna Cartwrights originalnamn Bonanza, Gillis vann – and the rest is history!

Men nu handlar det om dammsugaren. Är det alltså i Boden som den föddes? Eller är det rent av på kontinenten? Populariteten i Danmark, där rullarna kallas traestammer, tyder på ett sydligt ursprung. Delicato säljer också övervägande delen av sina rullar i södra Sverige.

Gillis Gustafsson for ned på kontinenten och utbildade sig i Tyskland. Är punschrullen alltså tysk? Eller kom holländarna på dem?

Det finns tyska marsipanrullar, men de är inte alls så populära som märgpiporna, mergpijpjes, i Holland. Epitetet ”de typiskt holländska kakorna” tyder på att de hängt med ett tag. De är snarlika dammsugarna, även om marsipanen är vit eller beige. Innehållet är däremot helt annorlunda, men likheten i utseende kan väl knappast vara en slump?

Eller kan rullen ha uppfunnits på flera ställen, oberoende av varandra? Så kan det vara, om man får tro Gunnar Ohlsson i Rättvik. Han säger sig ha kommit på punschrullen i början av 1950-talet, utan att ha sett någon tidigare.

– Det var en enkel grej. Jag jobbade på Ingels bageri i en by utanför Rättvik. Jag gjorde småbitar och de ville ha något nytt i disken, så jag hittade på allt möjligt. Jag blandade till en smet och med småsmulor och arrak. Sen lindade jag in den i marsipan och doppade i choklad.

Smeknamnet dammsugare då? Sven Faringer i Drottningholm hävdar att han kom på det 1968 när han låg i lumpen i Norrtälje.

– Året efter lumpen hörde jag att folk i Stockholm började kalla punschrulle för dammsugare och tänkte då: ”Tänk att det har spridit sig ända hit”.

Det enda som kan sägas säkert om dammsugarens ursprung är att det är osäkert. Risken för rundgång är uppenbar. Det lånas friskt inom konditoribranschen. Ett recept kan inte skyddas, ingen kan förbjudas att baka någon annans kaka.

Att slå fast vem som uppfann punschrullen är lika svårt som att säga vem som skrev exempelvis bluessången Baby please don’t go. Alla gör sin version.

Kanske borde man helt enkelt skriva Dammsugare (trad arr.).

MATS KARLSSON